ambivalens
bilder
impulser
ser mig sitta där.. på golvet, för ett år sen nästan exakt,
framför stereon som inte glappar mer
"en vind blåser skräp längs korridoren..." och längtan:
sätta själv sina gränser!
dagboksanteckningar,
långtlångt om att komma bort
slutar aldrig undra
men kanske är det mer nyanserat idag i alla fall
nåt måste väl ha hänt inuti?
Göteborg
så mycket att jag står så igen: omringad av ljudkaos färgflimmer måste och hinna
aah!
ett steg höger, tillbaka, ett vänstersteg
tills ligga ner är allt som går
tills planen är whatever
tills krypa ihop, tills golvet framför stereon, tills listor i huvudet imploderar och skit samma
Komma bort var en dröm
komma bort var vitalt
.
.
Visst är det tryggt på ett sätt? - att det fanns en poäng, en sanning
fucking glow in the dark
SER det
En gång hittar jag lugn här igen
Göteborg
känns mer än allt annat
Cardiff
är mitt och är där borta dit man kommer bort
Vi ses
