Tuesday 13 January 2009

10,9,8,7,6,5,4,3,2,1,1,1,1,1........

Hur varje dag kan vara den sista men ingen dag har visat sig vara det och hur varje dag alltsa innebar vantan men inget hander utom att vantan dunkar.
Hur inga ord racker att beskriva och allt kanns famligt taffligt och hur vardagen vankar och hankar sig fram i en vanlighet som ofattbart ar tvungen.
En bubbla: hon dor kanske idag - och har star jag.


Idag ska jag till Roath park lake och ro roddbat med mina tva irlandska vanner och deras tva vanner fran back home.
Jag saknar att leva pa ett sprak jag beharskar pa alla plan och inte bara kallpratsplanet. Men det ar larorikt det har och jag TRIVS ju.


"I am no warrior at all and dislike any thought of battle; but waiting on the edge on one that I can't escape is worst of all."
=
Jag ar for liten och jag ar inte gjord for det som narmar sig, men narmar sig gor det oavsett hur oformogen jag ar att mota det, och att bara vanta i lugnet fore stormen ar det vartsta.

Alla manniskor kanner sig ibland (eller ofta) som sma hobbitar, utkastade i det stora och kallt verkliga. Alla onskar att kunna atervanda till the Shire och aterga till sitt varma liv. Ibland finns the Shire inte kvar som man minns det, och da far man ateruppbygga det. Men ibland atervander man och allt ar precis som det alltid har varit, forutom att nej... nagot ar fel, nagot ar for lite... och man far ingen ro.
Fragan ar alltsa - ar man en Frodo eller en Sam?
"How do you pick up the threads of an old life?"

Hur vardagen kanns ofattbar mitt i allt som pagar. Men hur vardagen ar livet och livet ar mitt att leva.
Hur all skit gor att man undrar, med armarna hangande utmed sidorna, hur man stannar upp upp bara ser: allt snurrar snurrar och fortsatter.
Hur man ibland kan plocka upp tradarna.
Hur man ibland gar pa ett skepp och aker into the west.
Hur det var tvunget att bli sa men det gor inte saknaden mindre.
Ur deras perspektiv - hur man lamnar dem.
Dock ur ens eget, och det ar storre - hur livet lamnar en.

Frodo eller Sam?
I vilket fall: att undra och vanta gor inget lattare.

3 comments:

Anonymous said...

(L)

Anonymous said...

rubriken, hello saferide? saknar dig!

Amandark said...

Vad fint du skriver, Rut. Så att man verkligen känner igen sig i orden.