Sanningstankar om bra-heten

Jag mar bra idag.
Kanske ar det for att jag just spenderat tid framfor god TV med god chokladkaka, gott te och gosig stickning.
Kanske ar det annu mer for att jag ar ledig i morgon och det ar sa avslappnat rogivande att inte behova ga upp innan soluppgangen. (Usch vad jag hatar att vakna nar det kanns som natt och sedan tvinga sig att ga upp och utsatta kroppen for Utanforsangenvarldens kyla.)
Kanske ar det for att jag kanner mig stolt over hur jag klarar att syster Mrs A och hennes Mr A inte kommer hem an pa nagra dagar, ingen vet nar an, flygplatser stangda tills vidare och all politik ar fortfarande idiotisk.

Men. Har ni tankt pa hur latt man varderar allt utifran sig sjalv, sitt maende, sitt humor?
Jag har i ungefar ett ar haft en otroligt givande och fin mailkontakt med en kusin som bor pa annan ort. Hon ar sa klok, hon, kusinen, som jag alltid sag upp till nar vi var sma for att hon var tva ar aldre, ett par decimeter langre och hade kort, coolt har och jag minns speciellt nar vi var i Danmark en gang och hon hade en armring (alltsa ett armband fast pa overarmen) och infor min nasta fodelsedag stod gissa vad - en armring! hogst upp pa listan. I alla fall, kloka kusinen har hjalpt mig att inse att hur jag ser saker inte ar hur andra ser saker. Hur jag ser mig sjalv ar verkligen inte hur andra ser mig.
Kanske ar det for att jag ar ung och kanslosam, fast N E J! spela roll: varfor andrar inte pa att man kanner aven om varfor kan vara viktigare an att ibland, men vissa dagar ar bara skit rakt igenom och jag ar tusen nivaer under alla fantastiska manniskor som jag avundsjukt smatt avskyr. Andra dagar finns det bara nagon form av lugn och leende i allt jag gor och ser och vem bryr sig om vems livvstil som ar bast eller sannast, for alla ar sa olika och mitt jag ar mitt jag i vilket fall - mitt liv ar okej aven om det inte ar som nagon annans. Trots att jag har smutsigt har, saknar mitt Sverige med allt vad det innebar och aldrig fick en cool armring i present.

Idag (eller inatt) ar jag ivrig och pirrig over allt man kan, eller allt jag ska gora och upptacka. Samtidigt ar jag nojd over att jag sitter med ryggen mot dorroppningen och inte kanner ett kliande i nacken for kanske skulle jag se nagot i ogonvran om jag snurrade runt svarta skrivbordsstolen. Jag ar har nu och trivs med att vara ensam. Jag har manga vaga dagar att ta hand om och nagra fa planer att planera och uppleva, och det ar fint kanner jag nu.

Att vad man an gor vara nagon annan stans. Ar inte det det enklaste valet? En kanske 22-arig arbetskamrat ar den personen, helt och fullt ut. Alltid sa mycket annat han pratar om att han hellre hade gjort, och varfor varfor? gick han pa universitetet nar han anda hamnade pa en pub och lever ett liv som alla andra accepterar men for honom finns det mer. Nagon Annanstans. Jag har alltid langtat till Nagon Annanstans, till nagon annan gang. Horisonten! Att alltid vara Nagon Annanstans ar att alltid vara pa vag eller vilja vara pa vag mot horisonten och att alltid ha horisonten som mal ar att aldrig stanna - for horisonten ar en illusion skapad av jordytans rundning och man kommer aldrig en millimeter narmare den - och det ar att aldrig lata sig paverkas av det som hander runt omkring en. Ar inte det det fegaste valet?
Kanske ar det for att klockan ar ett pa morgonen och jag gick upp strax efter sju, alldeles for langt innan soluppgangen i morse, men detta ar vad jag tanker och just nu spelar det ingen roll varfor.
Jag mar bra idag, eller inatt.
Eftersom jag ser allt med mina ogon (konstigt nog) ser det mesta fint ut just nu. Att se fram emot julen (ooooh JULEN!) ska inte bli att inte se och gora och leva nu. Imorgon far jag min, M I N hemmanyckel till mitt, M I T T nya hem. Det ni. Imorgon ska jag aven titta pa forsta avsnittet av julkalendern, tackochlov for svt.se.

Glad forsta advent (i efterskott) och ta hand om de bra dagarna for det ar nat valdigt fint over dem.